Infart till Fjelldalens Slott är på vad som kan uppfattas som baksidan av slottet. Förr i tiden var den gamla Kyrkvägen huvudled & infart. Nu i modern tid har infartsleden ändrats så Ni kommer därför in på gården.

Vid bröllop och fester krattar vi gångar och vägar runt slotet och är tacksamma om Ni inte går eller kör på dessa vägar innan evenemanget påbörjats! Parkering finner Ni mellan ladorna och denna är skyltad från infarten

Tack på förhand
Dag & Ann

Moberg är ett manligt spöke som huserar uppe på vinden. Förr flyttade han omkring koffertar som bevarades däruppe,men sedan huset renoverades 2003-2004, tar han sig ibland en liten promenad där uppe, och det går inte att missta sig på att det är han. Han hade nämligen ett träben! Hans steg är mycket signifikativa och man kan höra tydligt hur det låter – ett steg..knack, ett steg..knack.- Han brukar, för det mesta, hålla sig på vinden vilket vi är mycket tacksamma för.

Moberg miste sitt ben efter en skördefest, på järnvägen som gick rakt utanför gården. Alla som hade hjälpt till med arbetet under säsongen var med på festen och åt, drack och roade sig. Moberg tittade nog lite väl djupt i bägaren den kvällen, för det slutade med att han blev så berusad att han var tvungen att gå och lägga sig. Men han tittade inte var någonstans han lade sig! Han somnade med ena benet mitt på rälsen, och vaknade inte förren det var för sent och endast ett ben fanns kvar.Det gick emellertid att rädda stackars Moberg till livet, men träben var det ända som fanns i protesväg på den tiden, och det skulle bli näst intill hopplöst för honom att skaffa sig ett nytt jobb.

Godsägaren tyckte synd om honom, och lät honom stanna kvar på gården. Det fanns ju inte mycket han kunde göra, så han fick husera i köket och pumpa in vatten till huset. Detta gjorde han tills han dog, och antagligen blev han tacksam för att han fick stanna kvar, för han är ,som sagt, ett snällt spöke. Inte desto mindre tycker han kanske att det inte bara var hans eget fel med olyckan, han hade ju berusat sig på gården, för ibland retas han med oss och knackar på en och annan dörr!!
Lite obehagligt är det allt att höra, men än så länge har han hållit sig till det, även om farfar intygar att han en gång som pojke såg Moberg borsta tänderna med huvudet under armen!!!

som bildades på 1860-talet av godsägare Alfred Bexell, son till den kände kyrkoheden Justus Gabriel Bexell och hans hustru Eleonora Kristina von Segebaden, som köpte samman flera olika hemman och lät uppföra den första huvudbyggnaden. 1873 köptes egendomen av herr P.A. Langkilde, vilken 1886 sålde den till godsägare Ludvig von Segebaden, som också lät uppföra slottet 1887. Gustaf von Segebaden, hans son, lät bygga om slottet efter ritningar av arkitekten P.L. Håkansson, som då fick sitt nuvarande utseende 1907.

Vid denna tidpunkt ägde Ludvig von Segebaden även Mostorps egendom, vilken han hade köpt samman och bildat omkr. 1855. Ludvig uppförde också här slottsbyggnaden, 1878-1880, vilken är ritad av den kände danske arkitekten Thorvald Bindesböll.1893 överläts egendomen till största delen genom gåva av Ludvig och hans hustru Augusta f. Sjöcrona till deras dotter Ester, som i sin tur gifte sig med Rolf von Braun.

Familjen von Segebaden ägde från omkr. 1885 -1907 Hjulebergs egendom i Abild. Först av Ludvig som dog 1899, och sedan av Gustaf till 1907 som då sålde egendomen till de nuvarande ägarna, fam. Treschow.(Antagligen för att finansiera bygget av Fjelldalen!)

Fjelldalen ägs nu av 5:e generationen, Dag von Segebaden.
De andra ägarna i familjen har varit:
Ludvig, Gustaf, Bertil och Bengt.